|
Under krigsåret 1917 inträffade
flera
kränkningar av det svenska luftrummet då tyska
och
engelska luftballonger,
amfibieflygplan och luftskepp
kom in över
svenskt område. Dessutom var det ryska marinflygets 4. Flygdivision under
första världskriget tillsammans med kustartilleri och kustbevakning
permanent baserad på Åland, nära
den
svenska gränsen. |
|
 |
På generalstaben insåg man snabbt vikten av att
försöka skapa ett förenklat system för luftbevakningsrapporteringen
för
att spara tid och få in rapporterna när de fortfarande var aktuella.
Denna insikt blev tillsammans med flygkommissionens andra delbetänkande 1918
startpunkten för
att effektivisera
luftbevakningen.
Luftbevakningsuppgiften att även rapportera svensk flygverksamhet infördes
dock inte förrän i mitten av 1930-talet.
|
 |
|
Luftbevakningens förutsättningar för att kunna lösa sina krigsuppgifter
förbättrades avsevärt efter riksdagsbeslutet 1932 om att en rikstäckande,
fullt utbyggd luftbevakningsorganisation skulle vara i drift
fr
o m
1936.
I riksdagsbeslutet ingick också olika delbeslut för luftbevakningen, bl a
om ett utbyggnadsprogram för fasta luftbevakningscentraler,
ett telefonnät anpassat till luftbevakningens behov samt en förberedande
rekognosering av samtliga planerade luftbevakningsstationer. |
|
Inom
landstormen utökades utbildningen av frivilliga i luftbevakningstjänst för
tjänstgöring vid luftbevakningscentraler (lc) och luftbevakningsstationer
(ls). Till att börja med fick enbart män delta i luftbevakningens kurser och
övningar. Nya övningar skulle genomföras för att träna
luftbevakningspersonalen, pröva organisationen och utvärdera verksamheten.
Utrustning för luftbevakningen började också anskaffas i större omfattning.
Kombinerade mark- och luftbevakningskompanier infördes inom landstormen, men
redan efter ett par år ändrades organisationen, eftersom de två
bevakningsuppgifterna inte visade sig vara lämpliga att kombinera.
|
 |
|
Sveriges
första luftbevakningsområde (lbo) organiserades i Skåne 1933 och
man byggde
en stationär luftbevakningscentral
i källaren till en av T2:s kaserner i
Hässleholm. Hässleholms luftbevakningscentral hade en liknande uppbyggnad som den flyttbara
centralen i Brunkebergstunneln i Stockholm. 1935 genomfördes en luftförsvarsövning,
samordnad med fälttjänstövningen i Skåne, där
luftbevakningen i Hässleholm
övades för första gången.
Erfarenheterna från
denna övning,
ledde till att försvarsstaben
förslog
en uppdelning av landet
i luftbevakningsområden (lbo)
och uppbyggnad av nya
luftbevakningscentraler (lc).
Dessutom föreslog man en ny telefonteknisk utrustning i lc och en preliminär
plan för byggandet av ett tiotal permanenta lc. |
|
Inom de delar
av landet som ansågs mest hotade av fientlig flygverksamhet, skulle luftbevakningscentraler
omgående ordnas. De nya permanenta
centralerna
skulle byggas och utrustas på ett väsentligt annorlunda sätt än de äldre
transportabla anläggningarna i Stockholm och Hässleholm. Projektering av
permanenta lc i Uppsala och Göteborg påbörjades omgående eftersom anslag
till dessa redan
hade beviljats.
|
De befintliga
luftbevakningscentralerna vid Bodens fästning samt vid marinens fästningar i
Vaxholm, Hemsö, Karlskrona och Göteborg som ingick i luftbevakningens
försöks- och övningsorganisation, skulle behållas under tiden de planerade
nya lc färdigställdes. Medan man väntade på att de nya anläggningarna skulle
bli färdigställda inrättades ytterligare några provisoriska lc i källare
till regementskaserner, bl a vid I 4 i Linköping och I 12 i Eksjö. Byggandet
av de nya luftbevakningscentralerna kom främst av ekonomiska skäl att dra ut
på tiden, även i det högprioriterade luftförsvaret av Stockholm och
Göteborg. |
|
 |
|
>> läs
vidare om luftbevakningens historia! |
|
|
