Home | Boken "Spaning mot skyn" | In English | Mer information

1945-91 Kalla krigets tid
1910-39 Pionjärtiden | 1939-45 Beredskapstiden | 1945-91 Kalla krigets tid | 1991- Tiden för fredlig samverkan

 

 

Sveriges läge mellan stormaktsblocken under kalla kriget innebar en överhängande risk att landet skulle kunna bli en krigsskådeplats i ett krig mellan NATO och Warszawa-pakten. Östersjöområdet skulle enligt Sovjetunionen vara ett "fredens hav" utan inblandning av USA och NATO. Det föreföll vara en god tanke av en fredsälskande nation, men man nämnde inte att Östersjön var strategiskt viktig för Sovjetunionen, eftersom den var en lämplig anfallsväg för västmakterna och de med en liten insats skulle kunna låsa in den ryska Östersjöflottan.

Riksdagen bestämde som en del av försvarsbeslutet 1948 att luftbevakningen i dess helhet fortsättningsvis skulle ingå i flygvapnet. Beslutet innebar att man nu skulle genomföra den genomgripande omstruktureringen till ett nytt och redan delvis planerat stridslednings- och luftbevakningssystem, som skulle vara klart 1955.

 

Genom den snabba radarutvecklingen under 1940-talet ställde man sig frågan både i Sverige och utomlands om den optiska luftbevakningen spelat ut sin roll och helt skulle ersättas av radarluftbevakning. Erfarenheterna från övningar inom Sverige men även från utlandet t ex vid NATO:s årliga flygövning ”Coronet” visade att även ett starkt nät av moderna radarstationer inte garanterade upptäckt av lågt flygande flygplan och att det därför var mycket viktigt att komplettera radarsystemet med en omfattande optisk luftbevakningskedja.

 

Direkt efter flygvapnets övertagande 1948 började man bygga upp den  nya verksamheten. Planerna på ett ytterligare utvecklat luftförsvarssystem, gjort för svenska förhållanden, började ta form i slutet av 1940-talet. Det nya luftförsvarssystemet, som senare benämndes Stril 50 (Stridslednings- och luftbevakningssystem modell 50), var ett stridslednings- och luftbevakningssystem med en samlad operativ ledning av hela luftförsvaret, modern teknisk utrustning och fortifikatoriskt skyddade anläggningar med en del rörliga enheter. I det färdiga förslaget till det nya luftförsvaret hade man skapat en egen svensk systemlösning med luftförsvarssektorer, luftförsvarscentraler, radarstationer, luftbevakningsgruppcentraler, sambandssystem och en nära samverkan med det civila samhället.  

 

Det manuella Stril 50-systemet kunde i längden inte motsvara flyg- och teleteknikens snabba framsteg. Ett nytt datoriserat Stril-system, som benämndes Stril 60, planerades som ersättare för Stril 50. Insamling, överföring och presentation av måldata mm skulle i fortsättningen till övervägande del ske på elektronisk väg med bearbetning i datorer. Man räknade med att genom datoriseringen nå en betydande effektivisering av hela Stril-verksamheten.

I samband med att radar började användas kontinuerligt inom luftbevakningen uppstod behovet av att dela upp luftbevakningen i två samverkande delar: optisk luftbevakning och radarluftbevakning. Det var vid planeringen av Stril 50 i slutet av 1940-talet som den traditionella metoden för spaning efter flygplan officiellt kom att benämnas optisk luftbevakning, förkortat Olbev, som var i bruk i Stril 50 och 60 under åren 1948-1994.

>> läs vidare om luftbevakningens historia!

 

1910-39 Pionjärtiden ] 1939-45 Beredskapstiden ] [ 1945-91 Kalla krigets tid ] 1991- Tiden för fredlig samverkan ]

Informationen på denna sida är tagen ur boken "Spaning mot skyn - Den optiska luftbevakningen i Sverige" (text och bilder copyright Bernt Törnell) som med ett unikt bildmaterial beskriver hela den svenska luftbevakningens historia på 240 sidor. Boken kostar 398 kr (+porto 50 kr) och beställs direkt från Bernt Törnell bertor@hotmail.com .