Den svenska luftbevakningen är en viktig del av vår historia. Trots sin stora betydelse har Stridsledning och luftbevakning (Stril) genom tiderna intagit en mycket undanskymd plats i redogörelser för flygets utveckling. En av anledningarna till detta är säkert att Stril-verksamheten alltid varit omgärdad med stor sekretess. Vem kunde ana att man kanske hade en hemlig ledningscentral i hyreshuset där man bodde? Fortfarande är det vanligt att Stril-tjänsten i Sverige inte uppmärksammas särskilt mycket och dess personal har därför inte heller kunnat få den uppskattning som deras insats förtjänat.

Vad är optisk luftbevakning?

Optisk luftbevakning innebär att man genom direkt observation med hjälp av sin syn och hörsel, försöker upptäcka flygplan mm så tidigt som möjligt. De enda hjälpmedel som vanligen används av de optiska luftbevakarna är sådana som förstärker syn eller hörsel, framför allt kikare. I luftförsvarets verksamhet i fredstid är vanligen inte den optiska luftbevakningen i tjänst, förutom i samband med en del övningar. Den optiska luftbevakningen träder annars i funktion genom inkallelser vid beredskap och krig. Alltsedan den första uppbyggnaden av en svensk militär optisk luftbevakning för ca 80 år sedan och fram till 1994 har den optiska luftbevakningen enbart bestått av krigsförband. Förbanden hade hela tiden en andel frivillig personal och tillsammans med de militära handläggarna deltog luftbevakningens frivilligorganisationer aktivt i rekrytering och utbildning av de frivilliga. Efter övergången till luft- och markobservationssystemet Lomos 1994 upphörde samtliga krigsförband inom den optiska luftbevakningen och flygflottiljernas frivilligsektioner tog över hela ansvaret för utbildning och övningar i samverkan med frivilligorganisationerna.

Foto: Rolf Kroon

Radarluftbevakning

Från och med 1950-talet är radar det svenska luftförsvarets huvudsakliga hjälpmedel för stridsledning och luftrumsövervakning. Det var nedskjutningen av DC-3 och Catalina i juni 1952 som blev startskottet till att radarluftbevakningen utökades såväl tidsmässigt som geografiskt. Tidigare bedrevs den i huvudsak under flygövningstid och inom de områden där flygövningar ägde rum. Radarluftbevakningen är i tjänst dygnet runt och året om och man räknar med att under beredskap och krig komplettera den med nyuppsatta förband för optisk luftbevakning. Radar kan vara markbaserad, fartygs- eller flygburen.

Signalspaning och satellitspaningssystem

Satellitburna spaningssystem för att upptäcka interkontinentala kärnvapenrobotar och signalspaning från markstationer, fartyg och flygplan räknas numera också som delar av luftbevakningen.

Territoriell och övrig luftbevakning

Den territoriella, även kallad vanliga, luftbevakningen kännetecknas av att den har luftbevakning som  huvuduppgift och att den täcker ett stort område, i allmänhet ett helt land. Övrig luftbevakning innebär att lokal spaning upprättas för att varna det egna militärförbandet eller enhet inom den civila beredskapen. Luftbevakning utgör i detta fall en deluppgift för militärförbandet eller för den civila enheten.